Desiré: Inte som annan bilreklam

Desiré: Engelsk humor i rättan tid

Det Engelska lyxvaruhuset Harvey Nicols tar vara på tiden vi lever i: de tar hjälp av den ekonomiska krisen för att göra en rolig kampanj.
På temat ”The Recession Has Never Looked So Good" annonserar varuhuset med nedtonade annonser med enkla copylösningar som, "Now with shorter queues" och "Booking a table has never been easier".
Det känns så otroligt enkelt och är så klockrent. Annonserna är spartanska och samtidigt lyxiga: man tittar en gång och förväntar sig att det ska stå något helt annat, tittar igen och hajar till. Skön kontrast mellan form och text. Varuhuset leker med lågkonjunkturen och talar om att ”vi ser inte så allvarligt på det, kom in och lek”. Och det är väl precis vad man vill höra när man, överallt annars, får veta att det är dåliga tider på ingång och att vi ska passa oss. Harvey Nicols vågar skoja helt enkelt. Det känns bra. Och tilltalande.

Och nu till huvudanledningen att jag ens skriver det här inlägget – är inte det här ett typexempel på Engelsk humor? De vågar skoja om allt. Lite lågmält, torrt och ganska sarkastiskt men det träffar precis där det ska (tänk ” I Never Read the Economist”). De ”där borta” verkar helt enkelt inte vara rädda för att skämta och vara ironiska på varumärkets bekostnad. Go engelsk humor!

Desiré: Torr reklam i snöslasket (vart är mångfalden?)

Jag har inte tänkt på det tidigare år men 2008 är bristen på bra utomhusreklam under tidig vinter uppenbar. Vad hände? Ingen inspirerande, kul eller ens bara lite bra reklam skiner med sin prakt ovanför snöslaskiga gator. Beror det kanske på att reklambyråerna börjar söla till sig inför jul? Nej det tvivlar jag starkt på. Antagligen beror det på lågkonjunkturen. Företagen har inga pengar kvar såhär i slutet av året och vill inte skjuta till extra med tanke på ekonomin. Dessutom har de kanske hört att julklappshandeln förväntas nå bottenrekord i år. Svenskarna sparar helt enkelt. Då ska det krängas extra billigt!

Det resulterar i ett vinterStockholm klätt i erbjudanden om cheeseburgare för 12 kr! Billigaste matkassen hos Willys och självklart prackas det på ordentligt från Triss. Drömmen om rikedom känns väl aktuell som aldrig förr när ekonomin dyker och julen närmar sig. Unionens långa copy om arbetarnas rättigheter känns också typiskt ”rusta dig för undergången”.
Jag förstår tänket och att det ska säljas, visst. Men inte skjutsingen måste idéerna utebli för det. I december är folk ute på stan som aldrig förr. Det ska handlas julklappar och besökas glöggfester. Dessutom gör julpyntet att staden är som ljusast på flera månader framöver. Är det inte perfekt tid att göra ett avtryck nu? Är det inte nu utomhusannonseringen ska imponera och sätta sig på näthinnan?

Frida: ett första steg i rätt riktning

jag har för första gången i mitt liv lämnat ifrån mig ett jobb till en "egen" kund. utan att någon annan gjort de sista och "städat" upp.

jag har jobbat på vad som ska bli en konsertaffisch till en vän i nu snart 6 veckor, jag har gjort och gjort om, fått tips och råd, gjort och gjort om, fått lite mer tips och nu har de äntligen fått två utkast som de kan titta på i lugn och ro och självklart ändra om de vill.

jag trodde inte att de skulle känns så jobbigt men tänk om de hatar det jag har gjort, tänk om det som jag har tänkt på 15 timmor om dagen inte duger, vad gör jag då?

självklart gör jag om och gör "rätt" men de känns ganska pirrigt.

full av förväntan/skräck sitter jag nu här och väntar på att höra något ifrån dem.

Frida: en ny konstform

Desiré: När det går av bara farten

Jag håller på med lite texter till ett företag på jobbet. Det är mycket som ska skrivas. Massa småtexter kan man säga. Och jag vill ju göra det bra. Såklart. Mitt bästa.

Jag har haft väldigt gott om tid på mig. Har kunnat skriva, läsa igenom, skriva om, ändra, sova på saken...se till att jag verkligen har hittat rätt ton. Den jag vill hålla för just det här företaget. Ändra lite igen för att tillslut nöja mig. De texterna har jag blivit ganska tillfredsställd med.

Häromdagen blev det oväntat lite bråttom. Inte galet bråttom men jag kände inte att jag hade samma tid att putsa. Då tog det stopp. Jag blev blockerad och kunde inte få ur mig något jag själv tyckte var bra. Suddade och skrev om men inget kändes hundra.

När jag tillslut var klar i tid med dessa texter dök det upp flera som skulle göras. Nu var det plötsligt grymt bråttom. Fingrarna klapprade som små raketer över tangentbordet och jag hann inte tänka. Det bara flödade genom händerna. Blev hur bra som helst. Jag kände inte ens behovet av att ändra. Texterna blev som de skulle av sig själv.

Slutsatsen är att det går bra när jag har massor av tid och när jag inte har någon. Men där mittemellan går det trögare. Man ska kanske inte alltid tänka så mycket. Ibland går det av bara farten.

Här kommer förresten ett favoritord:

Desiré: IKEA och det perfekta nattlivet

Jag har länge tyckt att IKEA har ganska söt reklam. Ibland är den grymt bra, ibland mindre fantastisk men alltid härlig på något vis. Jag blir lite varm i kroppen och känner en trevlig “hemmakänsla” när jag tänker på vårat världskända varuhus. Om de vill förknippas med hemtrevligt, mysigt och typiskt svenskt har de verkligen lyckats in sin kommunikation. Jag gillar IKEA.

Häromdagen landade det som vanligt en megahög med tidningar på byråns hallmatta. Jag plockade upp Amelia (eller kanske ELLE) och med tidningen kom en liten, liten bilaga. Bara en A6a stor. Signerad IKEA. Framsidan var som en enda stor säng med en skrynkligt klädd man liggandes i, som att han dumpit ned i närmaste bädd efter jobbet, antagligen under ett besök på just IKEA. Jag läste:
“Det perfekta nattlivet är här!”


När jag vecklade ut den lilla bilagan hälsades jag som den nattuggla jag är. Sedan följde en rad sovande människor. Först möttes jag av Jon, fick beskrivet hur han sover, hans kroppstyp och vanor...och vidare hur hans inköpslista ser ut, vad han borde ha för säng och tillbehör alltså. Vid nästa vikning fick jag möta Siv och blev introduserad för hennes sovvanor och alltså vilka sängattiraljer de som kan likna sig vid henne borde köpa. Det fortsatte sedan med flera olika människor och deras sovstil tills den lilla bilagan avslutas med ett “marsch i säng” där jag uppmanas att testa min perfekta säng på IKEA.


Den här pyttiga bilagan gjorde mig glad. Riktigt glad. Den är inte helt fantastisk och den ger mig inte rysningar. Men vet ni, den är himla söt och skapar en riktig må-bra känsla. Precis som jag gissar att IKEA vill göra.
Jag kanske ska köpa mig en ny säng...

Desiré: Byråfolk Del 3 (sista delen)

Då var vi framme vid tredje och sista delen. Man måste dra gränsen någonstans så jag tar inte upp till exempel designstrategen, produktionsassistenten, ateljeassistenten o.s.v. Jag skulle kunna hålla på i en oändlighet eftersom många byråer ser olika ut, men väljer att hålla mig till någon form av stam.
Så…trogna läsare och ni som ramlat in: jag presenterar här sista delen av den ytterst amatörmässiga serien Byråfolk.


AD ass
Art Directorns ständiga följeslagare.
I första avsnittet nämndes ADn och att denne är en av de få som har fördelen av en assistent. Inte alltid men ofta. AD-assen är en ung och ambitiös klättrare som kanske ännu inte gått reklamskola men är duktig på form och teknik. Han/hon hjälper ADn att göra ut idéerna och gör jobbet som är viktigt men kanske inte alltid hinns med av den arbetsfullproppade kreatören. AD-assen är i början av den långa vägen till att en dag få kalla sig Art Director. Helt enkelt en AD light som får slita ordentligt med ganska dåligt betalt.
Klär sig: medvetet och trendigt eftersom man vill leka med de stora
Säger ”ja visst kan jag göra originaljobb också”

Originalare
Kontorets arbetsmyra nummer ett som vissa dagar knappt tar sig tid att gå på toaletten. Originalaren är den yttersta experten på InDesign och sitter som klistrad framför sin stora skärm dagarna i ända. Ser till att alla original budas iväg i rätt format och skick och har kontakt med retusch och repro. På denna position sitter ofta en kvinna i 40-årsåldern som har ögat, och då menar jag ögat!
En reklambyrå skulle inte överleva utan denna perfektionist.
Klär sig: enkelt och propert
Säger "så här brukade vi göra i quark"

Webbexpert (webbproducent, webbkille, webbyggare…)
En allt viktigare roll på många byråer: enkelt talat en total nörd som kan allt om kodning, flash, java…you name it. Experten vet allt om hur olika idéer kan göras och anpassas till webben.
Ett ofta tekniskt arbete som vanligen besitts av en man. En man lugn som en filbunke, som långt upp i tonåren hade finnar och drack Joltkola. Är det någon som mot förmodan har en PC på byrån är det garanterat webbexperten.
Klär sig: nördigt nittiotal
Säger mycket men ingen förstår språket



Slut för denna gång. Men misströsta inte. En ny serie är på ingång, var så säkra.

Frida: bloggen som kommunikationsalternativ

jag såg debatt på SVT häromveckan när Alex Schulman deltog.

de diskuterade Alex sida 1000apor.se och vad den kommunicerar.

Alex och hans anhängare menade på att det var ny typ av humor för en yngre målgrupp medan motdebbatörerna menade att allt var ett hån, eller som de sa: mobbing.

igår började jag att fundera över bloggen som en kommunikationsväg.

inom reklam vill vi att all kommunikation ska skapa en känsla, sätta igång ett beteende hos beskådaren, oftast ett köpbeteende eller en positiv känsla för ett varumärke. men det finns också situationer där man "skrämmer" beskådaren till en reaktion. ett exempel är Rädda Barnen och liknande organisationer som publicerar gråtande barn framför våra ögon i tid och otid.

det är alltid en risk, eller om man så vill se det, en chans varje gång man väljer att kommunicera.

jag är ingen superaktiv bloggläsare men jag följer en del.

jag hamnade för två veckor sedan i en lång och intressant diskussion med en kär vän till mig om just bloggar, kändiskap och förebilder. jag vill inte se mig själv som besegrad men jag måste säga att hon fick mig att öppna ögonen och se allt mer kritiskt.

ibland blir jag rädd när jag ser unga människor, tjejer och killar som ska växa upp och bli vårt samhälle. för hela deras värld och allt som de läser är så ytligt och plastigt. 

så vart vill jag nu komma?

bloggen som kommunikationsväg och "reklamplats" är en bra kanal för att gemeneman ska få uttrycka sig själv och sina åsikter. men jag vill också poängtera att alla har sitt ansvar.

jag är trött på dussinbloggar av b-kändisar som på ett kraftfullt sätt påverkar oss alla med en massa onödigt trams. jag vill se mer renodlade modebloggar, designbloggar, copybloggar, reklambloggar, fotobloggar, musikbloggar med "viktig" eller i alla fall intressant substans.

för handen på hjärtat så är bloggen en bra kommunikationskanal men jag är rädd att den används på fel sätt.

Desiré: Svenska kyrkan och språket (och om att vara kåt och tacksam)

Jag går nästan aldrig i kyrkan. Har väl hänt någon enstaka gång på Lucia och kring Alla helgona. När jag för några år sedan, då jag lågavlönat jobbade i matbutik, fick reda på att de tar procent av min lön som ”medlemsavgift” gick jag ur kyrkan. Jag hade inte bett om något medlemskap. Och jag hör faktiskt allt fler som säger upp sitt medlemskap. Genrationen som frekvent går till den kristna kyrkan blir äldre och äldre och jag gissar att bänkarna i guds kära hus kommer eka allt tommare.
Hur tacklar man det?
Bra fråga.
Senaste tidens reklam för Svenska kyrkan skvallrar om panik enligt mig. De är råskärrade och har därför tappat fokus. Glömt bort hur de brukar tala med folk.

Den här annonsen såg jag i DN i morse. Skittrist och med denna copy:


Rubrik:
Svenska kyrkan vill förändra hela världen.
(Vi börjar med att förändra Svenska kyrkan.)

Bröd:
Vi kan inte fortsätta leva som vi gör. Vi behöver var och en utveckla en djupare medvetenhet om hur våra val i livet och vardagen hänger ihop. Valen får inte bara konsekvenser för oss själva utan för människors liv och vardag i andra delar av världen.
Allt och alla hör ihop, mer än någonsin tidigare.
Svenska kyrkan inleder nu en kraftsamling med hela världen för ögonen. För största möjliga effekt förs decenniers erfarenheter och kunskaper från Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission vidare i ett samlat internationellt arbete.
Vi tror på en värld där varje människas frihet och rättigheter respekteras, där varje människa har förmåga att skapa sig ett bättre liv, om bara förutsättningarna finns.

Vi lever i hoppet om försoningens styrka, att varje möte med en utsatt medmänniska innebär en möjlighet att återupprätta mänsklig värdighet och mänskliga relationer.
Vi vägrar acceptera att klyftorna mellan rik och fattig ökar, att orättvisa strukturer tvingar redan utsatta människor att gå hungriga till sängs.
Vi är en del av det världsvida kristna kyrkan. Vi delar tro, erfarenheter och resurser.
Vi arbetar med katastrofhjälp, klimatfrågor, landsbygdsutveckling och ekonomisk rättvisa.
Vi motarbetar hiv och aids. Vi eftersträvar fred, mänskliga rättigheter och demokrati.
Vi finns i storstadens slum, i skuggan under träden i väglöst land. Vi når människor ingen annan når.
Vi är beroende att ditt engagemang, dina böner, dina gåvor.
Vi kan tillsammans förändra världen.

För mig är detta fruktansvärt. En alldeles för lång text fylld med floskler och pekpinnar. De har inget personligt tilltal överhuvudtaget och ägnar hela romanen (!) åt att slå sig själva för bröstet ”vi är så bra och gör allt gott…i guds namn”. Avslutet för tankarna till rent tiggeri och sektverksamhet.

Jag bläddrar vidare i samma tidning och hittar denna:


Ok. Föreläsningen handlar om att hålla intimiteten vid liv. Det går väl i linje med svenska kyrkan. Men vad har hänt i rubriken?! Vem vill de nå egentligen?

Jag är i alla fall inte tacksam, Svenska kyrkan.

Desiré: Citat att inspireras av

Tiden räcker inte alltid till att läsa så mycket eller så länge jag skulle vilja. Det är himla trist faktiskt. Men då har jag min kära citatbok som jag kan slå upp. Om så bara för en minut, och genast har abstinensen lagt sig för en stund och jag känner mig tillfredställd. Det är nämligen himla bra citat i denna bibel.
Idag bjuder jag på några godbitar.

”Det är i mellanrummet mellan tankarna som man växer. Alla de stora skapelser och uppfinningar vi känner till, de kommer aldrig från logiskt tänkande. De stora, kreativa genombrotten sker i kontakt med ett vidgat medvetande.”

”Sann kreativitet är att skärskåda något som alla känner till och se det som ingen annan ser. Det är att använda sina egna erfarenheter och våga göra något personligt av det allmängiltiga.”

”Människan lever inte där hennes skor står utan där hennes drömmar finns.”

I morgon bjuder jag på det tredje avsnittet av byråfolk.

Desiré: Farliga reklambyråer

Då och då varnas det i media. Om de farliga arbetsplatserna alltså. Det pratas om byggarbetsplatser där gubbe efter gubbe trillar ner från ställningar, får cementblock i huvudet och allt som fan och hans moster kan tänka sig. Sjukvården är även den farlig och olycksdrabbad, precis som skolorna och restaurangbranschen.
Men ingen nämner reklambyråerna.

För ett otränat öga kanske reklambyrån ser ut som vilket kontor som helst, bara lite snyggare. Men skenet bedrar, mina vänner, för här händer det farligheter kan jag lova.
För det första tillhör vi som jobbar med reklam ett speciellt släkte: de som skapar. Och skapande människor besitter alltid en liten instabil gen. Faktiskt.
Man är lite knäppare än genomsnittet helt enkelt.

Lägg där till att det kryllar av vassa och farliga föremål på världens reklambyråer: här finns tejphållare med sylvassa ”avskärare” (tro mig, jag hyvlade nästan av tumspetsen på en sådan under min första vecka på byrå). Dessutom finns här knivar, vassare än vassast, som det i första hand skärs pannåer och papper med men som lätt glider igenom vilket föremål som helst. Det finns lim, det finns ofta vin och det finns mac-laddare att dänga folk i huvudet med.
Byggarbetsplatser släng er i väggen säger jag bara. Reklambyrån borde stå på listan över Sveriges farligaste arbetsplatser.

Trevlig helg nu!

Desiré: Om olika sorters monster och Nikotin

Hur länge har nikotintuggummin/tabletter och plåster funnits egentligen? Sen mitten på nittiotalet kanske? Vi vet alla vad dessa substitut för rökning gör: minskar röksuget genom att innehålla nikotin. Vid regelbunden användning blir man istället beroende av substituten och kan trappa ned rökningen för att sedan tugga som en galning resten av livet.
Effektivt eller inte, det vågar jag inte svara på.

Det har såklart synts en del reklam om nikotinprodukterna, men det är inte särskilt många kampanjer som lyckats, enligt mig.
Kommer ni ihåg den askfejjade cigarettmannen som förföljde folk på stan och i någon film brottades med ett tuggummi, som såklart vann. Det var väl egentligen en ganska kul kampanj, och det enda exemplet som är ok, med det enkla budskapet ”vårt tuggummi vinner över ditt begär”.

Kampanjen för Nicorette med tema typ ”du vill ha den” som gått senaste åren är däremot fruktansvärd. Fokus har legat på hur smaskigt tuggummit faktiskt är och i tv har vi utsatts för en halvfet kvinna som drar upp klänningen på en restaurang, chockar en gubbe så han öppnar munnen, för att sedan sno hans tuggummi. Vi har sett en fiskare trilla i hajvatten, kompisen hoppar då efter i jakt efter, just det, nicotintuggummit. Suck.
Den kampanjen kan aldrig ha sålt fler tuggummin. Dessutom vet väl alla att Nicorette är äckligt. Ingen skulle tugga det frivilligt. Det enda reklamen visar är att man blir beroende av de jäklarna.

Vi får heller inte glömma Nicotinells ”Behåll kontrollen i alla situationer” med en fotograf som lugnt fotar vilda djur på savannen. Kära nån.

Ingen av kampanjerna har berättat vad produkten egentligen gör och hur det hela fungerar.
Inte förens nu.
Niquitin har verkligen lyckats med sin kampanj ”tygla dina monster”: bland annat en tecknad film där de med enkla medel (monster) visar exakt vad som händer i kroppen när du försöker sluta röka och hur tugummit/tabletterna fungerar.
Hur bra som helst. Och enkelt.
Se filmen här: http://www.niquitin.se/?page=tygla_dina_monster

Byrå: Arnold, New York

Frida: Som de var förr i tiden

om det är någon som tröttnar på dåligt batteri, sladdar, böja kurvor med musen på ett mekaniskt sätt så har ni här ett alternativ.

Frida: Kör Franskt med Renault

"varför köra BMW eller Toyota när man kan köra Franskt"

det är Stenströms nya kampanjidé för Renault.

jag tycker att den är bra, jag gillar den. egentligen är den inte speciellt snyggt gjord men jag fascineras av hantverket. när man inser att de inte har gjort en jättekorv eller en jättestor baguette utan att de har byggt alla mätinstrument pyttesmå så lyfter kampanjen till skyarna.

när de sedan lyckas på ett harmlöst sätt illustrera att deras konkurrenters modeller spricker och exploderar medan deras egna bara trycks ihop för att undvika hårda stötar blir det till en härlig symbios av korvmos och sushisplitter.

jag tycker att de på ett roligt och nytänkande sätt lyfter Renault upp på bilmarknaden.

Desiré: Nässpray utan snuva

Gick förbi Norrmlamstorg häromdagen. Det är nog det bästa torg jag vet av anledningen att det väldigt ofta pågår någon form av Gerillakampanj där. Denna gråa och regniga söndag var det Nässprayen Otrivin Comp som ställt till med galej, där fanns:
- Bilar, tungt stripade med varumärket.
- Ett litet bord med människor som delade ut informationsblad och var allmänt charmiga.
- En stackars frusen man som gick runt och bjöd på te.
- Och slutligen: en stor glaskub, till häften fylld med ”använda” näsdukar. Mitt i kuben satt en kontorsnisse och snöt sig.

Inga konstigheter kan tyckas. Man har sett reklamfilmen och vet att Otrivin kör med näsduksgrejen: att de erbjuder den enda nässprayen som hindrar både nästäppa och rinnsnuva och alltså ska fungera som ett substitut för jobbiga näsdukar. I reklamen använder de sig av just kontorsstereotyper.

Mannen i tuben satt och snöt sig och snöt sig. Om och om igen. Kastade näsdukarna så att glaskuben sakta fylldes. Han var till hälften täckt av dem.
Ni vet vad som händer när man snyter sig va? (det som bara kan botas med överdriven konsumtion av Helosansalva) Man blir röd som en liten snorig unge under näsan.
Det var inte mannen i glaskuben. Han såg faktiskt inte ens förkyld ut. Bara uttråkad. Vad ska man med nässpray till om man inte är snuvig? Kunde ingen ha tänkt på detaljerna och trovärdigheten och satt in en snorande kontorsman. Det är väl nässpray som ska säljas?

P.s. den teserverande killen berättade att mannen i tuben dessutom är pilot. Inte kontorsnisse.

Frida: Staclium, eller förlåt, Stadium.

jag vet inte om det har undgått någon men Stadium har satsat hårt på en ny approach. ny logga, en massa utomhusprint och en ny film.

jag kan inte säga annat än att jag tycker att det är ett misslyckande.

loggans typsnitt är rörigt och fult, om man inte koncentrerar sig kan man lika gärna läsa det Staclium som Stadium.

det som för mig var ett guldkorn, en då modern och banbrytande sportbutik har med åren fallit samman.

det är med hjälp av Forsman & Bodenfors eller sin egna inhousebyrå (osäker där) Stadium tagit fram det "nya konceptet".
Och det känns gammalt, inte tillräckligt modigt.

känns som de satsade mot den coola, ruffa skatevärlden men föll som en fura tillbaka ner i samma träsk som innan: den kletiga svenska mellanmjölksröran.

filmen är gullig med ett guldskimrande ljus. men förutom en ny vinkling av vardagen ser den precis ut som allt deras tidigare arbete. de nådde inte fram, de vågade inte dra idéerna hela vägen ut och tyvärr lyckas de nu bara förmedla en känsla av Västerås och köpcentrum.

jag hoppas att de lyfter sig och ger tillbaka svenska sportintresserade barnfamiljer den toppenkänsla Stadium gav mig som sporttokigt barn.

Desiré: Nattlig inspiration

Klockan är mycket och sova bör man. Så är det. Vissa påstår att de kreativaste av idéer kommer till en i närheten av sömnens land. Så är det ofta. Men inte ikväll. För ikväll är jag inte bara fruktansvärt trött utan också riktigt utmattad. Jag bjuder därför på annonsen som (för ca ett år sen) fick mig att en gång för alla inse att reklambranschen var mitt place. Det var också vid synen av denna som drömmen om ett framtida jobb som copywriter tog form.
God natt!

Desiré: Strumpa i skrevet med Bring

Nu tar jag upp kommunikationsfenomenet (för det är det fan snart) Bring igen.
De har storsatsat hela hösten. Ingen har väl missat det. Ganska ok reklamfilmer och tråkiga men informativa annonser har synts här och var. På gatorna kryllar det av knallgröna Bringbilar och kring port efter port dyker buden upp. Ofta vilsna. Men ändå. Bring har lyckats positionera sig, det kan man inte säga annat.
De kommunikationsansvariga på företaget verkar ha tänkt rätt i att personalen måste stämma överens med kampanjen. Varenda liten nisse är viktig. Kläderna likaså. Håll ihop budskapet.

Till byrån där jag jobbar levereras dagligen många bud. Ibland av Ryska Posten och andra, men allt oftare av Bring.
Och varenda gång jag öppnar blir jag lika generad. Buden från ovan nämnda företag har nämligen blivit tilldelade kläder som inte bara är knallgröna, grå och ivrigt loggade. De är också så tighta att man ser varenda liten valk…och alla detaljer i de nedre partierna (det är oftast män som budar åt Bring).
Jag kan inte sluta titta. Jag tappar breven och beter mig klumpigt.
Jag tänker: är detta en del i marknadsföringen? Ska jag bli alldeles till mig när jag tänker på Bring, är det så?
Det blir jag naturligtvis inte. Bara drumlig och generad.
För den som ska söka jobb hos Bring, glöm för fan inte sockan!
För vi ser…oh ja vi ser.

Desiré: Tack Amerika

CHANGE WE CAN BELEIVE IN.
COUNTRY FIRST hade inte en chans!

Frida: Alliansambulansen

jag har aldrig förstått politisk reklam. jag förstår reklam med ett politiskt budskap: politiskt som i världsfred, svält å så men aldrig reklam för politiska partier. jag kan inte förstå hur man vill in där å kladda. det känns som om man begränsar sina kunder.

vi har haft diskussionen här på byrån då det dök upp en möjlighet och alla sa klart å tydligt nej.

här kommer i alla fall en reklam för socialdemokraterna. en reklamfilm som enligt mig är dåligt gjord, ett misslyckat skämt och intrång på ett annat varumärke. detta har lett till stora skriverier i bland annat Resumé.

jag hänvisar till www.resume.se för artikeln.

byrå: RBK