Desiré: När det går av bara farten

Jag håller på med lite texter till ett företag på jobbet. Det är mycket som ska skrivas. Massa småtexter kan man säga. Och jag vill ju göra det bra. Såklart. Mitt bästa.

Jag har haft väldigt gott om tid på mig. Har kunnat skriva, läsa igenom, skriva om, ändra, sova på saken...se till att jag verkligen har hittat rätt ton. Den jag vill hålla för just det här företaget. Ändra lite igen för att tillslut nöja mig. De texterna har jag blivit ganska tillfredsställd med.

Häromdagen blev det oväntat lite bråttom. Inte galet bråttom men jag kände inte att jag hade samma tid att putsa. Då tog det stopp. Jag blev blockerad och kunde inte få ur mig något jag själv tyckte var bra. Suddade och skrev om men inget kändes hundra.

När jag tillslut var klar i tid med dessa texter dök det upp flera som skulle göras. Nu var det plötsligt grymt bråttom. Fingrarna klapprade som små raketer över tangentbordet och jag hann inte tänka. Det bara flödade genom händerna. Blev hur bra som helst. Jag kände inte ens behovet av att ändra. Texterna blev som de skulle av sig själv.

Slutsatsen är att det går bra när jag har massor av tid och när jag inte har någon. Men där mittemellan går det trögare. Man ska kanske inte alltid tänka så mycket. Ibland går det av bara farten.

Här kommer förresten ett favoritord: