2008-11-18

Desiré: Svenska kyrkan och språket (och om att vara kåt och tacksam)

Jag går nästan aldrig i kyrkan. Har väl hänt någon enstaka gång på Lucia och kring Alla helgona. När jag för några år sedan, då jag lågavlönat jobbade i matbutik, fick reda på att de tar procent av min lön som ”medlemsavgift” gick jag ur kyrkan. Jag hade inte bett om något medlemskap. Och jag hör faktiskt allt fler som säger upp sitt medlemskap. Genrationen som frekvent går till den kristna kyrkan blir äldre och äldre och jag gissar att bänkarna i guds kära hus kommer eka allt tommare.
Hur tacklar man det?
Bra fråga.
Senaste tidens reklam för Svenska kyrkan skvallrar om panik enligt mig. De är råskärrade och har därför tappat fokus. Glömt bort hur de brukar tala med folk.

Den här annonsen såg jag i DN i morse. Skittrist och med denna copy:


Rubrik:
Svenska kyrkan vill förändra hela världen.
(Vi börjar med att förändra Svenska kyrkan.)

Bröd:
Vi kan inte fortsätta leva som vi gör. Vi behöver var och en utveckla en djupare medvetenhet om hur våra val i livet och vardagen hänger ihop. Valen får inte bara konsekvenser för oss själva utan för människors liv och vardag i andra delar av världen.
Allt och alla hör ihop, mer än någonsin tidigare.
Svenska kyrkan inleder nu en kraftsamling med hela världen för ögonen. För största möjliga effekt förs decenniers erfarenheter och kunskaper från Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission vidare i ett samlat internationellt arbete.
Vi tror på en värld där varje människas frihet och rättigheter respekteras, där varje människa har förmåga att skapa sig ett bättre liv, om bara förutsättningarna finns.

Vi lever i hoppet om försoningens styrka, att varje möte med en utsatt medmänniska innebär en möjlighet att återupprätta mänsklig värdighet och mänskliga relationer.
Vi vägrar acceptera att klyftorna mellan rik och fattig ökar, att orättvisa strukturer tvingar redan utsatta människor att gå hungriga till sängs.
Vi är en del av det världsvida kristna kyrkan. Vi delar tro, erfarenheter och resurser.
Vi arbetar med katastrofhjälp, klimatfrågor, landsbygdsutveckling och ekonomisk rättvisa.
Vi motarbetar hiv och aids. Vi eftersträvar fred, mänskliga rättigheter och demokrati.
Vi finns i storstadens slum, i skuggan under träden i väglöst land. Vi når människor ingen annan når.
Vi är beroende att ditt engagemang, dina böner, dina gåvor.
Vi kan tillsammans förändra världen.

För mig är detta fruktansvärt. En alldeles för lång text fylld med floskler och pekpinnar. De har inget personligt tilltal överhuvudtaget och ägnar hela romanen (!) åt att slå sig själva för bröstet ”vi är så bra och gör allt gott…i guds namn”. Avslutet för tankarna till rent tiggeri och sektverksamhet.

Jag bläddrar vidare i samma tidning och hittar denna:


Ok. Föreläsningen handlar om att hålla intimiteten vid liv. Det går väl i linje med svenska kyrkan. Men vad har hänt i rubriken?! Vem vill de nå egentligen?

Jag är i alla fall inte tacksam, Svenska kyrkan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det går att läsa annonsen ur minst två vinklar. Inget konstigt med det förstås. Den vinkel du redogör för är lätt att förstå, och jag delar uppfattningen om att det stundtals blir för mycket propaganda. Som att valet att välja Svenska kyrkan blir naturligt. Sedan kan jag tänka att vinkel två, den som säger att Svenska kyrkan faktiskt försöker göra precis det som lyfter fram, också är värt att nå ut med. Klart dom börjar bli en smula desperata. Det har blåst hårt länge nu för kyrksamfundena i Sverige. Jag är övertygad om att de överlever. Vad skulle alternativet vara? Riva? Kontor? Nej, kyrkan överlever. På gott och ont.

fake it til you make it sa...

Jo, egentligen inget ont om Svenska kyrkan. Och självklart kommer de inte försvinna. Men jag är rädd att traditionen kommer att sakta men säkert tvina bort och att prästerna allt oftare får predika för tre stackars själar i bänkarna. Förr var det säkert över hundra.
Det är både förståeligt och fint att de går ut och berättar om dig själva och vad de tillför. Vissa vet säkert inte att kyrkan satsar så hårt på bistånd och annan hjälp till många länder. Men jag tycker fortfarande att de tappar bort sig i språket och flosklernas djungel. Och att de antagligen pratar med målgruppen på helt fel sätt. Inte får detta mig eller mina nära att vallfärda till guds hus om söndagarna. Snarare tvärtom. Tyvärr.