Frida: bloggen som kommunikationsalternativ

jag såg debatt på SVT häromveckan när Alex Schulman deltog.

de diskuterade Alex sida 1000apor.se och vad den kommunicerar.

Alex och hans anhängare menade på att det var ny typ av humor för en yngre målgrupp medan motdebbatörerna menade att allt var ett hån, eller som de sa: mobbing.

igår började jag att fundera över bloggen som en kommunikationsväg.

inom reklam vill vi att all kommunikation ska skapa en känsla, sätta igång ett beteende hos beskådaren, oftast ett köpbeteende eller en positiv känsla för ett varumärke. men det finns också situationer där man "skrämmer" beskådaren till en reaktion. ett exempel är Rädda Barnen och liknande organisationer som publicerar gråtande barn framför våra ögon i tid och otid.

det är alltid en risk, eller om man så vill se det, en chans varje gång man väljer att kommunicera.

jag är ingen superaktiv bloggläsare men jag följer en del.

jag hamnade för två veckor sedan i en lång och intressant diskussion med en kär vän till mig om just bloggar, kändiskap och förebilder. jag vill inte se mig själv som besegrad men jag måste säga att hon fick mig att öppna ögonen och se allt mer kritiskt.

ibland blir jag rädd när jag ser unga människor, tjejer och killar som ska växa upp och bli vårt samhälle. för hela deras värld och allt som de läser är så ytligt och plastigt. 

så vart vill jag nu komma?

bloggen som kommunikationsväg och "reklamplats" är en bra kanal för att gemeneman ska få uttrycka sig själv och sina åsikter. men jag vill också poängtera att alla har sitt ansvar.

jag är trött på dussinbloggar av b-kändisar som på ett kraftfullt sätt påverkar oss alla med en massa onödigt trams. jag vill se mer renodlade modebloggar, designbloggar, copybloggar, reklambloggar, fotobloggar, musikbloggar med "viktig" eller i alla fall intressant substans.

för handen på hjärtat så är bloggen en bra kommunikationskanal men jag är rädd att den används på fel sätt.