Desiré: Byråfolk Del 2

Då var vi framme vid andra delen av byråfolk. Nu börjar min expertis sina en aning. Jag har nämligen inte lika bra koll på några av de yrkesroller som ska beskrivas i det här avsnittet. Vissa av dem är inte lika traditionella som de som beskrivits innan och har ibland olika roller på olika byråer. Men jag ska göra mitt bästa.
Så:
”PAMPAMPARAAAM: (djup manröst) jaaag preeesenteeerar BYRÅFOLK DEEL 2”


Creative Director:
Denna position vill Adn och Copyn så småningom besitta. En Creative Director är det kreativa överhuvudet och från början en skolad Copywriter eller Art Director. Det är när han/hon har jobbat några år, blivit så kallad senior och varit med och skapat många och flera riktigt bra kampanjer som detta kan bli aktuellt. Personen blir då THE Kreatör eller chefen över kreatörerna. Eftersom denna i och med titeln CD är erkänt skicklig på att kreera reklam ska han/hon lägga sig i allt de andra kreatörerna gör, fungera som inspiration, frågelåda och bollplank och slutligen godkänna det som går ut. Om du någon gång valsar in på en byrå och ser en människa med ett mystiskt glow kring sin person kan du vara säker på att det är CDn du skådar.
Klär sig: som de andra kreatörerna fast dyrare.
Säger ”allt ska upp på väggen!”

Planner:
En för mig mycket luddig, och ganska ny, titel. En Planner har ofta utbildning från Handels och påstår sig vara expert på strategi, research och människors beteende gällande reklam. En målgruppsspecialist. Personen rotar statistik, fixar fokusgrupper, ordnar enkäter och gör diagram. Allt för att underlätta för kreatörerna. Ser helt enkelt till att resten av arbetsgruppen har tillräckligt på fötterna när reklamen ska börja kreeras.
Klär sig: som en typisk student från handels, snyggt och dyrt.
Säger (här är jag osäker) ”man ska tänka innan man talar”

Grafisk Formgivare:
Ofta ett måste. Här har vi ögat för detaljerna. En av dem som kan göra ut idéerna som ploppat upp i de andra kreatörernas hjärnor. Ibland besitter ADn denna kompetens, men oftast inte lika bra som en skolad formgivare. Denna flummis har ett genuint intresse och är grymt duktig på form. Designar allt från annonser och broschyrer till skivomslag, böcker och webbsidor. En konstnärssjäl som är expert på Illustrator.
Klär sig: i en mix av olika färger och former.
Säger ”keff”

Ännu finns det yrken kvar att beskriva. Nästa avsnitt kommer inom kort.
Och se nu till att kommentera och kanske komplettera.

Desiré: Selektivt Eurobest

Vi som andas reklam hela dagarna vet att den europeiska reklamfestivalen Eurobest kommer att hållas i Stockholm i år. 1-3 december närmare bestämt.
Jag vet inte mycket om galan, förutom att där tävlas i Europas bästa reklam och att det kommer hållas inspirerande seminarier och arrangeras blöta fester på Berns.
Kul, tänkte jag. Vore grymt att besöka när den äntligen är i Sverige.

Sagt och gjort. Jag gick in på hemsidan via en länk jag fått från reklamförbundet och skulle precis till att registrera mig när priset uppenbarade sig: €499! och det är bara för oss under 30. Oldisarna därute får punga upp med det dubbla.

Priset är egentligen ok med tanke på vad man får: tillgång till festivalen i tre dagar, seminarier, föreläsningar, representation av Sveriges bästa byråer, visning av tävlingsbidrag, möjlighet att själv tävla, inträde till efterfesterna m.m i oändlighet.
Förkastligt är dock att det inte finns något alternativ. Borde man inte rimligtvis kunna köpa biljett för bara en dag eller kanske bara till vissa seminarier. På det viset skulle även vi unga, hårt arbetande reklamnördar också kunna gå. Vi som inte kan vara lediga från jobbet hela tre dagar och dessutom betala 5000 för det.
Trist av Eurobest tycker jag.

Desiré: Koldioxid to go

Friends of the Earth ligger bakom kampanjen som med to-go muggar med lock föreställandes baksida av bil och sugrör att symbolisera avgasröret ska få oss att tänka mer på miljön.
Brutalt.
Jag tror fler än mig är trötta på detta eviga tugg om miljön i varenda kampanj. Snart spelar det ingen roll vilken vara eller tjänst som ska krängas ”bara vi trycker in något som handlar om klimatpåverkan, det måste man nuförtiden”.

Här är någon som tänkt ett steg längre. Jag vet inte vad som serveras i denna mugg men skulle min dagliga take-awaykaffe helt plötsligt uppföra sig på detta vis skulle jag:
1 Hoppa till och undra vad fan som var fel på koppen, alternativt om jag sovit för lite nu igen.
2 Haja grejen ,AHA, och tycka att det var ett himla smart sätt att fånga min uppmärksamhet.
3 Sedan skulle jag tvingas suga på detta avgasrör tills kaffet var slut och samtidigt säkert se en mängd bilar glida förbi.
4 Kampanjen skulle stanna kvar i mitt medvetande minst en dag. Och många morgnar efter det, när jag står i kön till mitt kaffe för att sedan ge mig ut bland avgaserna kommer jag att tänka på den speciella koppen. O ja.

Byrå: okänd

Frida: Clear Blue: gravid eller inte?

jag tittar en del på TV och innan varje program finns det en "avsändare", förstår ni vad jag menar? ett företag som alltid innan just det programmet har sin reklam, den brukar ligga innan programmet börjar och innan den "riktiga" reklamen sätter igång.

en sådan avsändare är Clear Blue Graviditetstest. det är en lustig reklamslinga med olika tjejer som står framför spegeln i badrummet med ett test i handen. en håller för ögonen, en sätter på sig sin scarf å så vidare.

någonting som alla har gemensamt är att de skrattar. och igår kunde jag inte hjälpa att fråga mig: är hon gravid eller inte?

skrattet verkar lyckligt och allt tyder på att hon är just det. är det därför hon går in till sovrummet och "firar" med sin man som man låtes tro ligger där eller går hon tillbaka till sovrummet för att hon inte är gravid och väldigt lycklig över att få en chans till?

jag vill någonstans tro att det speglar båda sidorna av detta mynt, men med de gulliga färgerna och de lyckliga skratten får jag ingen annan känsla än att hon är med barn. men vem har då sagt att hon med scarfen vill det. hon kanske har sin karriärstopp och inte alls tycker att det är någon bra tajming. varför kunde de inte ha med en tjej, eller kille för all del, som drar svetten ur pannan och drar en lättnadens suck. skulle någon tycka att de var opassande?

Desiré: Personligt med ICA

När jag i vanlig ordning pratade med min mor i telefon häromdagen berättade hon om ett kul erbjudande hon fått hem från ICA.
Min mamma är vegetarian och köper därutöver ganska udda varor. Det har lett till att hon nästan aldrig utnyttjat någon av mataffärernas rabattkuponger. De vanligaste varorna tilltalar inte henne. Mamma var nu mycket exalterad över att äntligen ha fått hem personliga erbjudanden.

ICA har alltså, genom ICA-kortet, kartlagt hennes shoppingvanor för att sedan skicka ett riktat DR till henne. Där fanns erbjudanden om billig balsamvinäger från Saltå Kvarn och ekologiska Makadamianötter med peppar, typ.
Äntligen säger jag. Att företag omkring oss kartlägger våra vanor är inget nytt. Skillnaden är att ICA kör med öppna kort och låter kartläggningen komma oss konsumenter till nytta. Klart man väljer butiken med personlig service på det här sättet. Från olika håll har det riktats kritik om att detta är intrång i privatlivet och hej och hå. Jag känner inte många som skulle må dåligt över kartlagda måltider. Värre är det att öronläkaren vet att jag hade klamydia förra sommaren (ett exempel).
Bra jobbat ICA!

Desiré: En idé att ha mycket kul med

Det är snart November, skapligt trist månad. Dessutom Halloween som inte behöver någon närmare beskrivning.
Alltså: För dig som är uttråkad och dessutom inte har någon fantasi kvar till helgens strapatser finns det förhoppningsvis gamla LP-skivor att tillgå.

Mycket nöje.
http://www.sleeveface.com/

Desiré: Genialt av MediaMarkt

Ingen har väl kunnat undgå att det öppnat två nya MediaMarktbutiker här i Stockholm. Vi storstadsbor kan alltså glädjas åt ytterligare apparatbutiker på skränigt, tyskt manér. Wunderbar!
Men nog om billiga tv-apparater.
Vad som är riktigt imponerande i sammanhanget är kampanjen som gått utomhus i Stockholm i tre veckor om inte mer. Det började småskaligt på några ställen i stan. Skitfula affischer ploppade upp med Copyn
” Skandal billigt (särskrivet) SNART FÅR STAN YTTERLIGARE TVÅ MEDIAKÄNDISAR SOM INTE SKÄMS FÖR ATT VARA BILLIGA”.
och
”Skandal billigt SNART FLYTTAR STANS PRYLTOKIGASTE MEDIAKÄNDISAR HIT”

Ingen avsändare. Jag reagerade på att annonserna var hemskt fula... men ganska roliga. Vem var avsändaren här egentligen? Varje dag blev de fler och fler. Snart var varenda buss och hållplats i hela stan klädd i knallröda annonser. Min nyfikenhet var definitivt väckt och jag funderade varenda gång de dök upp. Vilket var ofta.
Efter ett par veckor ramlade polletten ned. En nära vän jobbar nämligen på nyöppnade MediaMarkt och när vi över ett par glas vin kom att prata om hennes jobb kom jag på det: färgerna, stilen, såklart!
Strax innan öppnandet kläddes stan i ny skrud. Denna gång med liknande budskap men med avsändare. De som, likt mig, gått och funderat fick nu svar och jag gissar att MediaMarkt slog besöksrekord under öppningsveckan.
Det perfekta sättet att utnyttja folks nyfikenhet, lust på billiga kändisar (faktiskt) och medieplatsen. Billigt men charmigt.
Jag väljer bort Elgiganten för denna Bratwürst.

Frida: Nyckelhålsmärkt av Delicato?

den erkända reklamkampanjen från Delicato skapad av Ogilvy har börjat poppa upp nu igen.

en fantastisk idé som de vunnit Guldägget 2007 med. den förtjänar alla priser, allt avund och alla 

komplimanger den fått. 

den har nu kommit med nya motiv och en ny liten fyndig tvist. 

jag kanske är hård och tråkig men jag gillar inte att den är tillbaka. den är redan gjord och nu känns de bara påtryckt. den har haft sin äretid men nu är den över.

låt den få villa i frid.

Frida: Crime Medicine del 2

jag har hört den på radio, jag har sett den på tv ett antal gånger och kan fortfarande inte tycka att den är helt okej. de känns inte rätt inte till hundra procent.

jag såg eller förlåt jag hörde idag i reklampausen på TV4 Morgon. en dam med väldigt sträng och ordentlig röst som rakt och riktigt påminde oss om att försäljning av medicin via nättet är olagligt och i vissa fall direkt livshotande.

jag kunde inte låta bli att dra lite på mungiporna när tanken återigen singlade ner i huvudet på mig: alla förstår inte det här.

är det någon som vet någon typ av statistik över hur de går för dem?

Desiré: reser bort några dagar

Jag åker på en liten resa i morgon och kommer inte vara tillbaka förens på söndag. Dator får snällt stanna hemma då jag ska ägna mig åt kultur, drinkar, shopping...och lite konferens faktiskt. Tillbaka på måndag med fortsättningen av Byråfolk. Bland annat.

Trevlig helg!

Desiré: Kommunikation i närområdet

Det är inte sällan man stöter på dem. De där vad-tänkte-de-egentligen skyltarna. Knasigheterna finns lite varstans och gör min vardag mer intressant. Här kommer dagens skörd, handplockad på en 100-meters sträcka mellan bussen och min lägenhet. Mycket underhållande.

Lockande? Skulle jag vara förälder skulle jag aldrig i livet släpa med mig ungen in på ett dagis med en sinnesjuk pyssling direkt från ”Barnhemmet” som varumärke.

Några meter senare är det nu ÄNTLIGEN förbjudet att kasta sina husdjur i stadens sopkorgar. Härligt!

Desiré: listiga som aldrig förr – en annorlunda dörr

Jag och min kille tycker att namnskyltarna på lägenhetsdörrar är himla trista. Han har länge pratat om den där räven som ska tjuvtitta på både grannar och besökare och igårnatt kom denna skapelse till.
Mycket kul kan man göra med ett titthål.

Desiré: Byråfolk Del 1

Något som jag tyckte var väldigt förvirrande när jag började nosa på reklambranschen var vem som gjorde vad. Jag har bättre koll nu men tycker fortfarande att det är lite förvirrande: vad har projektledaren för roll? Vad skiljer denne från produktionsledaren…och vad gör egentligen en planner?! För er läsare som inte är helt bekanta med branschen kommer, efter noggranna iakttagelser, här en hyfsat ambitiös och enligt vissa mått mätt vetenskaplig förklaring.

Produktionsledare: Nästan alltid en kvinna. Denna individ har koll på allt och det mesta och är ordningsam som få. Hon har minst dator men mest papper. Hon får ofta post och mejlar hela dagarna. Hon och orginalaren är bästa polare (oftast), både med varandra och tryckeriet. Det är också hon som slutgiltigt kollar igenom allt innan det går till tryck. Brukar kallas ”spindeln i nätet” och tvekar inte för att äta upp närmsta offer som trampat snett. Man ska hålla sig vän med produktionsledaren. Hon står på kundens sida.
Casual klädsel.
Säger ”jag har koll på det där”

Projektledare: Oftast charmigast och den som besitter mest social kompetens på en reklambyrå. Denne man/kvinna har hand om relationen med befintliga kunder, och framförallt, är expert på att ragga nya. Personen sitter ofta i möte och är i stort sett alltid stressad och på språng. Man ska vara snabb för att få fatt i en projektledare. Han/hon är också en del i det kreativa arbetet och är den som sågar många av kreatörernas idéer innan bitarna faller på plats. I slutändan är det denne envise filur alla har flåsandes i nacken.
Snyggt och medvetet klädd, ofta propert.
Säger ”vi tar det sen”

Copywriter: Nu är vi inne på kreatörerna. Copywritern är den som tillsammans med Art Directorn tar fram idéerna, kreerar reklamen. En nyfiken människa som ofta sitter och brainstormar med andra kreatörer. Hummar, kluddrar och hummar igen innan den (såklart) fantastiska idén tar form. Copywritern är expert på kommunikation och älskar ord av alla dess slag. Det är han/hon som bär ansvaret för texten. Den här personen är oftast tystlåten men på papper kommer de mest fantastiska ting ut. Har underliga intressen.
Tar på sig det som ligger närmast sängen, ibland tröjan ut&in.
Säger: inte mycket

Art Director: Copywriterns bästa vän och svårast att förklara. De är ett team i vått och torrt. ADn sitter (såklart) och hittar på idéer tillsammans med ovan nämnda. Skillnaden är att denne är specialiserad på bild. Flummigare blir det inte. Fotograferar på fritiden och delar copyns säregna intressen. En vanlig missuppfattning är att Art Directorn måste vara expert på att rita, det är helt åt skogen. Adobe heter redskapet. Skisser däremot, det är genom skisser och åter skisser som det skapas fantastiska påfund. För det är idéerna som räknas. Har störst dator och förmånen att ha assistent.
Cool, typisk reklamstil och tjocka bågar.
Säger ”Riche ikväll eller?”

Nu har vi gått igenom kärnan. Fortsättning kommer inom kort.
Kom gärna med åsikter, är min beskrivning passande?

Desiré: Inget glam som Junior

Som Junior är lönen inte skyhög. Den är inte hög alls föresten. Man jobbar helt enkelt på vilja och besatthet för det man gör och vill göra. Och är lönen oansenlig gäller det att prioritera:
När hela byrån går ut och äter lunch sitter Junioren kvar på kontoret, smaskandes lasagne från lokala ICA-butiken. Efteråt blir det knäckebröd med kaviar. Så är det bara.

Frida: Crime Medicine

första gången jag såg den här filmen tänkte jag: vad i helvete är de här?! de låter ju helt orimligt att detta kan vara en ärlig affärsverksamhet. men varför skulle då filmen sändas på tv, om det är olagligt menar jag.

ju längre in i filmen man kommer så märker man att hon använder en del konstiga ord och så ser man att det är de ökända laboratoriet från Beck. och då slår varningsklockorna som medborgarplatsens kyrkklockor runt 14.00 på eftermiddagen i huvudet på mig. det här är inte på riktigt. det är klart säger ni, men jag som ändå granskar reklam ganska så kritiskt förstod inte till en början. är det här kanske en svårbegriplig och kanske till och med farlig kampanj?

de går starkt ut med sin hemsida, och inför detta inlägg så var jag tvungen att gå in å kolla. första sidan ser ut som vilken beställningssajt som helst till att den slås sönder och faller i spillror. då får man se den svarta baksidan och de huvudsakliga budskapet.

jag såg på TV4 en morgon innan jag gick till jobbet när en dam som på något sätt var inblandad i filmen berättade att de hade fått i uppgift av läkemedelsverket att informera och stoppa olaglig medicinförsäljning på internet.

jag är kritisk till deras kampanj, förstår alla vad de vill säga? orkar folk besöka deras hemsida för att förstå?

byrå: Granath Euro RSCG

Desiré: Svenskar hetare än brunsås (?) med Stockholm the Musical

Det måste nästan vara denna kampanjs förtjänst att turismen till Stockholm har ökat senaste somrarna. ”Visit Sweden” som köpte musikalen kan helt enkelt inte vara gladare.

Välj ett skönt smeknamn, sätt dig tillbaka, och bara njut:
http://www.stockholmthemusical.com/



Byrå: farfar

Desiré: konferensrum till bredden fullt med fokus

Återigen, research.
Du har en tes, är ganska säker på den, men vill göra det där extra "det-som-inte-syns" jobbet för att kunna visa för kunden hur rätt du har och hur hårt du faktiskt jobbar.
En fokusgrupp är lösningen.
Skaffa en lagom stort, representativt gäng ur målgruppen. Locka med biobiljetter och mat (funkar i alla fall galant om de är i skolålder).
En vanlig vardagskväll slänger du sedan in dessa i valfritt, lagom stort, rum tillsammans med Subwaymackor och CocaCola. Efter två timmar har du material så du kan bada i det och förhoppningsvis är du ett steg närmare en fantastisk kampanj.
Ser man på!

Frida : impossible is nothing

det finns en kampanj som verkligen har rört mig. inte bara det att David Beckham berättar om alla mordhot efter den missade straffen i EM 2004 eller när Jonah Lomu berättar om sin skada och att han antagligen aldrig mer skulle få spela rugby.

det som rör mig är att alla dessa stora stjärnor inger en trygghet, en ärlighet, en gemenskap och en tro till alla barn i världen. alla barn som far illa och alla barn som inte vågar tro på sig själva.

den här kampanjen fokuserar inte på att de ska sälja sina nya proffsiga skor den ger en känsla av förtroende, ett förtroende som bygger på att Adidas ska se till att världen blir till en bättre plats.

att de också låter stjärnorna teckna historien själva ger en ärligt naturlig känsla, det är äkta de som de säger, de står för det på riktigt.

jag blir rörd av den här kampanjen och jag hoppas att vi kommer att få se mer av den här typen, men jag hoppas verkligen att Adidas nu tar sitt ansvar och är lika ärliga som de får oss att känna.

jag ska leva mitt liv utefter Adidas, impossible is nothing.

Desiré: Hotel 626, läskigaste stället på nätet

Att våga distansera sig från sin produkt på detta sätt är genialt...när man som konsument väl fattar vad som ska krängas det vill säga. När jag först kom i kontakt med kampanjen gick tankarna mot tv-spel, mobiltelefoner, eller någon ny hajpad film.
För när har man egentligen satsat sina pengar fel och gått för långt bort från produkten som ska marknadsföras? När tappar man målgruppen för att inte ens de orkar hålla ut till belöningen kommer? Kanske är Hotel 626 bara förvirrande.

När poletten väl trillar ned fungerar det för mig, vilken snackis!

Kampanjen har såklart en smart koppling till vad som ska lanseras: i hotellet måste du klara av skrämmande utmaningar för att komma ”back from beyond”

Nyfiken? Boka rum här

Byrå: Samarbete mellan B-Reel och Goodby, Silverstein & Partners

Frida: Morning med Bring

"IKEA!", halvskrek jag lite eftertänksamt när jag såg reklamen på tv för första gången.

men ack så fel, det var den nya satsningen bring, ett samarbete med City Mail, Box och några fler fraktföretag.

jag gillar filmen, den har ett speciellt välkomnande skimmer med fina färger och en härlig känsla.

de har verkligen hittat rätt, de når fram med budskapet på ett ordentligt sätt med en härlig nytänkande twist.

vad tycker ni själva?

Desiré: Sex med Levi's

Sex säljer, sex säljer, sex säljer, för att det är hett, något att åtrå, sex säljer, sex säljer, om rätt produkter, som jeans, eller kanske underkläder och energidryck, sex säljer sex säljer, varför inte datorer, sex säljer, sex säljer, kan kännas billigt, inte denna gång, sex säljer, sex säljer.
Levi's säljer definitivt jeans till heta människor efter detta. Sex säljer, sex säljer…




Byrå: BBH London

Frida: gör red bull susen?

jag var på ikea i helgen och såg en himla rolig sak. 

tyvärr fick jag inte någon bild på killen som satt och sov i en fåtölj med en red bull i handen.

jag vet inte om det är deras kommunikation som inte når fram eller om det är produkten som inte håller vad den lovar.

Frida: Dagens Snackis!

hahaha, det här har varit dagens snackis på jobbet.

vem kom på denna dumma rubrik, vem är den usla
copyn som inte kan komma på komma på något bättre?

vi tror att de försöker vara inne i tiden. hur tycker ni att de lyckas?

jag vet inte om ni ser vad det står eller föreställer.

det är en kille med utländskt påbrå och går under kategorin "cool kille från förorten".

i rubriken kan man läsa: "Ey yo mannen fet natur!"

byrå: (unknown)

Desiré: Frisk som en nötkärna, vadå?

Försäkringskassans nya kampanj verkar väcka en del starka känslor. Det pratas om den hit och dit, bloggas om den här och där. Därför tänker jag inte uttrycka mina åsikter om kampanjen i denna blogg.
Men, ett uttryck som de slänger sig med i sina annonser och som vi ofta använder i vardagligt tal är "frisk som en nötkärna" eller "vi börjar med nötkärnorna" som det ordagrant står. Alla förstår vi innebörden: är man en kärna av det slaget är man kry och pigg som aldrig förr. Inge höstsnor alls.
Men min fråga är: Vart kommer uttrycket ifrån? När började det? är just nötkärnor friskare än andra kärnor, kan de kanske inte angripas av bakterier? Eller handlar det om att nötkärnor är nyttigt för människokroppen? Jag hänger inte med. Svara gärna den som vet.

Frida: Left Right project

här är guerillakampanj som just nu går i LA, USA.

adidas original bjuder på en innovativ och galen kampanj, sån här kreativitet vill vi se mer av.

"Adidas lät tillverka två gigantiska modeller av de klassiska Superstar-skorna och fraktade dem till varsin sida av USA. Man bjöd in kreatörer att modifiera skorna under tre dagar och fraktade sedan skorna till Los Angelses för vernissage." - reklamfeber.se

byrå: 180LA/TBWA

Desiré: Målgrupp?

Folksam annonserar på Blondinbellas blogg med frågan
"vad skulle du tjäna om du var man? skriv in din lön.

Är det många 12-åringa flickor därute som jobbar? och sen när anses man vara kvinna i början av tonåren?
Hmm.

Desiré: Bara glas mellan mig och Georgien

Katastrofen i Georgien är slut. I alla fall i medierna. Kvar finns offren, deras tillhörigheter, minnen och förstörda bostäder. Har vi glömt det?

Svenska FN förbundet har inte glömt. De har tagit hjälp av reklambyrån Ogilvy att göra en stark insamlingskampanj.
Två Copywriters från Ogilvy åkte ner till Georgien och samlade in autentiskt material från kriget. Saker som lämnats kvar när människor tvingats fly. Tillhörigheter som berättar en historia.
Resultatet sitter denna vecka på stortavlor runt om i Stockholm.

Varje tavla visar unika ägodelar och berättar historien bakom. Starkt. Så nära på något vis. Att få veta var jeansen kommer ifrån sätter igång fantasin om vems höfter de satt på sist.
Jag fantiserar om tiden innan kriget. Vad lyssnade familjen som ägde den trasiga skivan på? vilka ståtar på kortet, hela släkten? Vart träffade kulan från automatgeväret innan den träffade krukan? Hur mår familjen idag, har de mött samma öde som den svarta, sönderbrända skon högst upp på bilden? I sådana fall är det riktigt illa.
Kampanjen föder empati och får i alla fall mig att agera. Och jag har varit ganska kall och hårdhudad inför liknande kampanjer.
Att det bara är en glasskiva som skiljer mig och Georgien åt gör DET för mig.
Vad gör den för er?

Copy:

DE HÄR JEANSEN LÅG I EN SÖNDERBOMBAD LÄGENHET I GORI.

I TVÅ DAGAR FÖLL BOMBERNA ÖVER BOSTADSOMRÅDET VERKHVEBI.
18 MÄNNISKOR OMKOM. DE SOM ÖVERLEVDE BEFINNER SIG TROLIGTVIS JUST NU PÅ EN FLYKTINGFÖRLÄGGNING.
DET CIVILA LIDANDET ÄR INTE ÖVER.
DET HAR BARA BÖRJAT.

I GEORGIEN ÄR 280 000 MÄNNISKOR PÅ FLYKT.
BIDRA MED 50 KR, SMS:A ”FN” TILL 72900.

FN.SE
Copy:

INGEN VET VAD SOM HÄNDE FAMILJEN KANCHELI. DET HÄR VAR DET ENDA SOM FANNS KVAR.

I KRUKAN SOM STOD I FÖNSTERKARMEN SITTER KULAN KVAR FRÅN ETT AUTOMATGEVÄR.
KVARTERET SOM FAMILJEN BODDE I BOMBARDES TILL GRUNDEN.
SAMTLIGA MÄNNISKOR SOM BODDE DÄR HAR FÖRLORAT ALLT.
DET CIVILA LIDANDET ÄR INTE ÖVER.
DET HAR BARA BÖRJAT.

I GEORGIEN ÄR 280 000 MÄNNISKOR PÅ FLYKT.
BIDRA MED 50 KR, SMS:A ”FN” TILL 72900.

FN.SE

Frida: Bruno Banani

jag vet inte men jag ber till alla gudar att detta är ett skämt!

vilket företag betalar dyra produktionskostnader och tvtid för denna smörja?

vad tycker ni?

Frida: "You eat what you touch"

jag måste säga att jag tycker att den här är underbar, lite makaber men bedårande söt.

tvetydigt jag vet, men det säger något "äckligt" med en söt touch.

vad tycker ni?

byrå: Lowe, Indonesia

Desiré: Inte som andra, grävande journalistik på KTH.

Så här har jag sett ut idag. Påpälsad med filmkameran i högsta hugg sprang jag runt på KTH och haffade nördar (och nörd är inget dåligt ord, inte när jag säger det). Dessa "smarta" människor hade så bråttom till lektionerna att jag fick slänga mig kring benen på dem för att få ställa mina frågor. Smartisarna utbrast förskräckt ”men de här svaren KAN ju inte jag”, och jag fick gång på gång förklara att jag ville ha deras ÅSIKTER, frågorna hade inget med akademisk kunskap att göra.

Det är väl det som är grejen med akademiskt lagda människor. De vill ha ramar och regler, så här är det, ifrågasätt gärna, men inom ramarna. Jag har aldrig varit vidare bra på varken matte, kemi eller fysik. Jag vill kunna dansa utanför gränserna, helst ska det inte finnas några. Antar att jag sökt mig till rätt bransch då. För på KTH är kände jag mig som ett riktigt troll bland älvorna…ja precis så kändes det. Jag gillar troll, älvor med för den delen.

Min envisa jakt gav för övrigt resultat och jag återvände till byrån med det material jag var ute efter. Tack för det smartisar.

Desiré: Vi hade bara råd med skylten…

Jag snubblade nästan på den här skylten idag på väg hem från jobbet. Mitt på trottoaren stod den. Med ballonger och allt lockade spektaklet in till en ”mässa” för blivande Au Pairs med destination USA. Tydligen hade någon glömt att man också måste leverera det man lovar. Det räcker inte bara med en skylt. Jag tror inte särskilt många blev imponerade av Au Pairmässan. Och av de som mot förmodan gick in, hur många kom ut levande?

Desiré: Möte med inspirerande kreatör

Ni vet hur det är när man träffar en sådan person. En person som bara sprudlar livserfarenhet och inspiration. Och som efter mötet lämnar en annan med ett öppnare sinne och galet mycket motivation. Exakt en sådan person träffade jag idag. Över en lunch på Diplomat i Stockholm. Hur vi träffades?

På jobbet har jag en lista med böcker jag vill köpa. En av böckerna på den listan hade jag försökt få tag i ganska länge (helt omöjligt) när jag av en slump snubblade in på nämnda persons hemsida. Där fanns massa kommentarer om just denna bok och jag gissade att hemsidans ägare kunde hjälpa mig få tag i den. Jag slängde iväg ett mejl och fick ganska snart veta att det var författaren till boken jag kontaktat. Han berättade att han hade väldigt få ex kvar av boken och bad mig motivera varför jag ville ha den så mycket. Det gjorde jag.

Då personen i fråga är erkänd Copywriter och alltså mycket intressant för mig som vandrar vägen mot att bli kreatör bestämde vi oss för att ses över en långlunch, och prata reklam helt enkelt. Han skulle ta med sig boken.

Första inbokade lunchen lämnade mig sittandes ensam, först dit skulle ta bord, på Diplomat (ni anar inte hur det känns när man suttit där i 15 min, gäster börjar tittar nedlåtande åt ens håll och personalen suckandes frågar ” när förväntas ditt så kallade sällskap komma? det är dags att beställa”). Ut från Diplomat gick jag med svansen mellan benen. Självklart fanns det en bra förklaring till att han inte dykt upp, jag hade bara missat att kolla min mejl. Skitsamma. Det var ett sidospår.

Idag var han där, hade med sig boken och bjöd mig både på lunchen och ett samtal
jag sent kommer glömma.
Tack!

Frida: Full of lovely stuff

alla vet att bilreklamer ser ut på följande sätt:

bilmodellen i fråga, gärna metallicgrå åker på snävkurviga, smala och branta vägar, gärna i Frankrike, Italien eller Spanien. hela filmen går i en gråsilvrig ton och vinkeln är alltid snett uppifrån. en manlig röst guidar oss genom alla nya, smarta och miljövänliga funktioner. allt avslutas med att bilen står diagonalt parkerad framför en klippavsats med solen som blänker så fint i motorhuven.

när ska någon släppa taget och göra något annat?

här ser ni svaret, äntligen! här är en film som inte har ett dugg med branta backar, fyrhjulsdrift eller Italien att göra. ingenting om funktioner eller hur bränslesnål den är.

rätt å slätt en ren och snygg presentation av Skoda och deras nya reklam. se och njut.

Byrå: Fallon

Desiré: Snacka om att sitta i skiten

Så här känner man sig ibland. Man vill ta sig loss men det går inte. Hur mycket man än vrider och vänder, bänder och gnider, är man fast, stenhårt i samma grop. Då gäller det att visualisera målet. Tänk utanför skinkans gränser och du kommer komma loss.


Godnatt!

Desiré: Dagens fråga?

Varför har SvD börjat med vanan att linda in kulturdelen i ”dagens” annonsbilaga? Jag avskyr annonsbilagor och slänger bort dem fortare än kvickt. Det betyder att stackars kultur också hamnat i soporna ett antal gånger. Febrilt har jag sedan suttit och letat, undrat varför SvD slutat med Kulturdelen.

Är det så att ni inte prioriterar kulturen Svenska Dagbladet, varför försöker ni annars gömma den? Jag blir besviken…nästan så att jag skulle byta till DN om det inte vore för att jag får SvD gratis hemskickad varje morgon.

Desiré: Jakten på Bra reklam

Reklamjakten ser jag på just nu. Prima idé att låta byråerna tävla om storkunden ManPower. Tävling är alltid bra, under press anstränger man sig lite extra och kvalitén blir antagligen bättre. ManPower kan i alla fall skratta sig lyckliga som blir serverade detta smörgåsbord av byråer som vill smörja bemanningsmackan. Att dessutom få den extra publiciteten programmet innebär kan inte vara illa.

Men än så länge har jag inte fastnat till 100 % för någon av byråernas idéer. När över hälften av dem är presenterade känns ingen som en fullträff. Självklart är det inte enkelt att på så kort tid komma på något som både ska passa kundens smak (verkar för övrigt vara en hyvens kille, den där Joakim Mörnefält), sticka ut och kunna nå målet med 15% fler registrerade CVn. I första ronden är man helt naturligt ganska försiktig, för att få stanna kvar i tävlingen. Allt känns väldigt förväntat och helt ok, ganska bra. Men inte grymt.
Av de som är kvar hittills tycker jag bäst om Ogilvy. Och jag förstår inte varför Volt åkte ur. Om jag vore kund skulle jag vara mycket nyfiken på hur de skulle utveckla idén vidare.
Äh, vem är jag att sitta här och tycka. Kolla in själva istället. Vilken byrå är värd att vinna?

Frida: Direkt Reklam

på min arbetsplats är jag ansvarig för alla reklam och designtävlingar. jag letar bakom varje kulle å sten efter nya och anmäler bidrag till alla värdiga att vara med i. detta medför att jag får en hel del DirektReklam om diverse tävlingar.

och jag vet inte varför men nästan alla är på gigantiska ihopvikta papperark, minst A2.

varför? frågar jag alltid mig själv när jag vänder ut och in på mina armar och fötter för att överhuvudtaget se vad de står på.

oftast är det dåligt gjorda, rent grafiskt. ganska så tråkiga eller bara alldeles för mycket punkter å färger för att man överhuvudtaget ska kunna se vad det står på dem.

nej, något borde göras. framför allt om man ska hosta en reklam och designtävling.

Frida: Global Warming

just nu är jag ganska trött på att få alla uppmaningar om ekologisk mat, bränsleförbrukningen och smältande polarisar uppkörda i halsen. jag vet att det är för en god sak men jag orkar inte.

jag fick den här av en kollega. hjärtat for rätt upp i halsgropen och samvetet föll som en sten i huvudet på mig. varför gör jag (vi) inget åt det?

inte nog med att den berör, för de gör den. den är himla snyggt gjord också, härlig animering som får en att känna sig som en del av filmen.

den är gjord av McCann Erikson i Portugal och jag tycker att de har gjort ett underbart jobb. jag ska verkligen försöka göra något åt mina dåliga vanor. och det är ju allt de vill.

Frida: Made A Mistake

här är en underbar serie som går under namnet "Made A Mistake?"

inte mycket till text och massa omständigt tjafs. alla vet att lite Tipex kan rädda vilken situation som helst.

den säger inte för mycket, den säger alldeles lagom.

Byrå: The Jupiter Drawing Room (Cape Town, South Africa)

Desiré: Mitt Alias

Att vara Junior på reklambyrå betyder att man är överallt och ingenstans. Högt och lågt. Kul uppdrag blandas med struntgrejerna ingen annan vill göra. Inget konstigt med det.

Något man gör ofta är research, all möjlig, det är ibland skitkul, ibland mindre kul. Oftast är det lärorikt. I våras när jag gjorde ett av dessa uppdrag valde jag att skapa en fakemejl. Fördelen: jag kunde utge mig för att vara student. Folk och företag är ofta snälla mot studenter och då mycket mer frikostiga med info, åsikter och annat. Grävandet gick lätt som en plätt. Från början var det som sagt bara en mejl med ett annat namn än mitt eget, men snart gick det hela över styr. Fakemejlen användes allt oftare. Det var kittlande att gömma sig bakom någon annans identitet. För lite så blev det. Jag började få post hemskickad med mitt påhittade namn som mottagare ”hon bor tydligen här”. Jag har även ringt människor och utgett mig för att vara denna tjej. Det gick för långt. Fakemejlen är avslutad och jag är från och med idag en lite ärligare människa…som får hitta nya sätt att vara listig på.

Frida: Price War

det finns ett problem som reklammakare tampas med varje dag. det är att få något "tråkigt" att bli roligt.

att locka gemene man till byggvaruhus och "gör-det-själv"-prylar är inte lätt. blir det tråkigt blir det en i mängden och alltför trist att överhuvudtaget orka titta på. men lyckas man kan det verkligen bli outstanding.

jag tycker att de verkligen har lyckats vinkla de här på ett intressant och framförallt nytänkande sätt.

Byrå: Kitchen (Norge)

Desire:Regler på jobbet

På en reklamarbetsplats finns inte många regler. Nästan allt är tillåtet på kontoret. Och svär, det gör vi ofta...


Byrå: DDB Chicago

Desiré Skriver: Ett (naket) varumärke

Från och med nu är jag och Frida tillsammans ett varumärke. Vi har skapat en blogg, grundad på våra erfarenheter och vårt tyckande. Ni därute förknippar det som skrivs med oss, författarna bakom.

Men då är frågan, ni som inte känner oss personligen, vilka är vi för er?
När man är två om att skapa en blogg är det två viljor som ska samspela. Inte alltid det lättaste. Jag och min bloggkompanjona här har mycket starka men väldigt sällan samma åsikter. Det gör oss till en ganska dynamisk och, inbillar vi oss, intressant duo. En sak vi inte drog jämt angående och som vi aldrig kom överens om var just headbilden till denna blogg. Jag såg framför mig hur vi skulle posera som karikatyrer av vad vi i framtiden vill bli : fullfjädrade kreatörer. Frida å sin sida ville att vi bara skulle ha en grafisk logga eller något liknande. Så började det. Sedan har vi diskuterat, tjafsat och jämkat. Slutresultatet blev det vi kallar ”bara oss” en avskalad bild där man ser hur vi ser ut helt enkelt. Nada mas.
Bloggens namn ska säga allt av mening.

Men hur ser ni det? Kan det vara så att bilden i själva verket ser mer ”naken” än ”avskalad” ut? Och vad gör det med vårt så kallade varumärke?
Jag funderar över detta.
Hur ska vi på bästa sätt förvalta varumärket…