Frida: steget från töntig tonåring till vuxen

kommer du ihåg när du bytte upp dig från ett vanligt bankomat-kort till ett VISA-kort?

jag minns det som igår, vilken lycka, vilken frihet.

när jag började åka till stan själv för att gå på bio eller handla en tröja, eller vad man nu gjorde för en herrans massa år sen, försåg min mamma mig med ett bankomat-kort.

ett sånt där man kan ta ut pengar i en automat med men inte betala med över disk. ett ganska konstigt mellansteg egentligen, vem som kom på det kan man ju undra.

jag vet inte med er men jag ville att tjejen i kassan, kanske 20 år, skulle tycka att jag var ganska så cool. därför var det en pina när man gång på gång snällt fick masa sig fram till kassan med svansen mellan benen och be dem "kan du lägga undan klänningen medan jag måste gå å ta ut pengar?" för att strax efter vända i dörren och med pipig röst haspla ur sig "vart ligger närmsta bankomat?". När man vände sig om kände man blickarna "lilla, lilla flicka" bränna i ryggen.

tillslut kommer man på att om man tar ut en summa pengar innan man går in i butiken så slipper man de där ömkliga blickarna som bränner i ryggen.

för inte så länge sen hamnade jag själv i en sån situation, jag passerade ett gäng tjejer någon stans mellan 10 och 14 år. jag kom ut från pressbyrån och de skulle in, en av tjejerna var bara tvungen att ta ut pengar först.

då väcktes känslan av pisamhet igen, men den dog snabbt efter att jag stoppat tillbaka mitt eget, vuxna, svart orangea VISA-kort i plånboken igen. jag skakade av mig känslan och fortsatte stolt vidare.